Jag får ofta påminna mig själv om att det finns flera sätt att leva livet på.
Att jag inte har rätt. Att jag inte vet.
Om mig själv.
Om andra. Om allt.
Jag skäms. För att jag inte orkar.
Det är mitt eget fel att jag inte orkar så jag borde inte klaga.
Jag har tagit på mig för mycket. Fem teaterprojekt och heltidsstudier funkar liksom inte.
Jag borde fattat det. Jag är lat. Jag är inte kreativ.
Jag är ingen bra skådespelare regissör författare.
Ofta får jag påminna mig själv om att det inte finns ett sätt att bli skådespelare på.
Man måste inte ha en dålig barndom, vara egocentrisk och komma in på scenskolan på första försöket. Man måste inte dricka litervis med vin och öl och man måste inte klä sig i svarta kläder, vara smal och röka Prince.
Ofta får jag påminna mig själv om att det inte finns ett sätt att älska på.
Änglarna måste inte sjunga
"love me tender and you were
always on my mind and only fools rush in".
Det går minst lika bra att säga "hej.
Jag är en arbetslös skådespelare från tjörn
som tränar alldeles för lite och äter alldeles för mycket choklad.
Jag har dålig hy och omaka strumpor."
Och jag försöker verkligen innerligt mycket just nu att bli lite mer Jesus.
Inte på det där frälsarsättet, för det är töntigt.
Men på det där ödmjuka, givmilda, vända-andra-kinden-sättet.
Världen gör ont. Kom i min famn.
4 kommentarer:
Du är inte lat. Du är överambitiös.
Och vadå tränar alldeles för lite? Jag tyckte du sa att du skulle en springa en timma om dagen framöver. Sen förstår jag inte riktigt det hur du får ihop det här med arbetslös och fem teaterprojekt...
Jaja. Jag vill träffa dig snart. Hur som helst ska vi sätta Tjörn på kartan, om inte annat.
ska du se jesus christ, med herr salo? :)
Åh fina du!
Jag vill prata om Jesus snart.
Skicka en kommentar