Figaro

En uppförsbacke. En fantastisk uppförsbacke med tussilago i gruset och mjuka trädkronor och sol som lyser guld mellan bladen.
En lång gata. En aveny med 8000 människor enade om att livet är viktigt,

att vi måste hjälpa varandra, ropa ut varandras namn.
Ett litet rum. En rektangel med trångt mellan skrivbord och säng och bokhylla där man kan famna varandra och vakna i nacke eller maggrop.
Ett hår. Ett storlockigt, mjukt hår med kopparröd utväxt att gömma sig i när kvällen kommer.

Ett ishalt underlag. En kall men solig dag.
En molnig morgon. En stormig natt

Så är det just nu.

Mitt liv är kaos. Och om man låter mig hänga uppochner, skakar om mig riktigt ordentligt, kysser mig, kittlar mig, ger mig vinterkräksjukan har ingenting hänt. Det blir ingen skillnad.

På spårvagnen träffade jag en fantastisk liten 5åring.
Han hette Figaro.