Klockan nio står han i dörren som vanligt.
Det är näst sista dagen.
"Idag är ingen bra dag" säger han.
Två timmar har gått och vi har redan fått fem barn att gråta.
Men jag njuter av varje sekund.
När vi inte har nått att göra lägger jag mig i kuddhörnan och han gör show.
Han läser en dikt eller dansar med leksakerna i rummet. Diskuterar med sig själv.
Jag målar av honom när han sitter bredvid mig. Han skrattar när han vinner upp för trappan som vanligt. "Du får vinna nästa gång" säger han. Jag låtsassurar en stund.
Vi småbråkar och säger förlåt.
På lunchen pratar jag och han lyssnar. Han ser ut genom fönstret. Drömmer sig bort. Ögonen glittrar. Han säger nått om vädret. Säger "nu har vi suttit väldigt länge..."
Jag ber om att få sitta kvar en stund. Vi sitter kvar.
Så går dagen. Om jag kunde drunkna i den. Stanna precis här och nu.
Om jag kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar