Ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till

Sven sträcker armarna mot himlen och vrålar något på franska innan han kommer galoppernade över den torra, gula gräsmattan.
Solen har legat på i två veckor utan en droppe regn. Det prasslar under fötterna.
"Bien bien! Välkomna! Bienvenu!"
Han pratar högt och hest.
Svetten har gjort mörka märken på hans gröna skjorta. Han luktar salt och varmt när han kramar om oss.
Det är nått med Sven som gör att allt farligt flyger sin kos. När han pratar går armarna som vingarna på en väderkvarn. Getingarna vågar inte närma sig.


Havet är mörkt. Himlen är molnfri.
Solen går ner bakom skogen.
Alla grannar är trevliga och hälsar.
Några har hundar. Det springer barn på grusvägen.
Sven håller upp glaset med rött.
"Var inte rädd för mörkret"säger han.