glas

Jag tycker att rädslan för ensamheten
är vacker
Vi bär den ibland som en nykläckt fågelunge
en skör tunn glasbit
och ibland som den tyngsta resväska
Ibland i magen
ibland i benen
i hjärnan
hjärtat

Jag kryper ihop i sängen
och lyssnar till kylskåpet
och datorn som surrar
och ser på telefonen

Jag öppnar fönstret
och andas in den kalla nattluften
hör tåget gå förbi
Det skallrar i vitrinskåpet

Jag lyssnar på det

Ljuden dör bort

Kylskåpet mummlar
mullrar

Mina händer är kalla
jag skakar i benen
kryper ihop
hoppas på telefonen
borde skaffa katt
och två täcken
och en man
som var min