Av allt ofullkomligt i vår ofullkomliga värld, är kärleken mest fullkomlig i sin fullkomliga ofullkomlighet

Den här stan är vacker när man öppnar ögonen
men allra vackrast är den
när någon stryker än över håret
och man vet
att han saknat


Men nu är det jag
och Bergman
igen

ensamlajkorna

(Och Ingmar tar min hand
och viskar att allt blir bra
och så går vi tillsammans
i regnet)

:-*