Jag går på Kvinnofolkhögskolan, en skola i centrala Göteborg, en utbildning för de som identifierar sig som kvinnor och känner sig förtryckta i den rådande maktstrukturen. Tanken, tror jag, är att jag ska bli medveten om vad förtrycket har för konsekvenser i olika delar av världen, vad man kan göra åt det och hur jag ska undvika att reproducera det patriarkala förtrycket och rasismen.
Det är spännande varje dag.
Men då och då svävar en oro förbi... en liten fråga som jag lätt skjuter åt sidan, men det är just frågorna som känns små som egentligen är de som borde få uppmärksamhet.

Identifierar jag mig som kvinna?
Min mamma, mina bröder och min partner identifierar mig som kvinna. Min läkare, psykolog och csn identifierar mig som kvinna. Statistiska Centralbyrån, mina bästa vän och min skola identifierar mig som kvinna. Jag har bröst, livmoder och inte mycket till kuk så jag antar att jag då, enligt samhället, ska räknas till den gruppen av människor som är förtryckta av den grupp av människor som räknas som män.
Jag har alltid identifierat mig som kvinna. Jag ser att jag är en del av ett system där både män och kvinnor tvingas in i snäva normer och roller och där jag spelar rollen som kvinna.
Jag rakar mina ben. För att behaga min man.
Det är sant. Och sjukt.

Men nu får det jävlar i min lilla låda vara nog.
Jag har en sjukdom som har gett mig ett överskott av testosteron och det innebär att jag är lite hårigare än dig.
Antingen accepterar jag att jag är en människa med hår på benen eller så accepterar jag en norm, en bild av kvinnan och ett förtryck jag inte vill vara del av att reproducera.

Nu är det dags för förändring!
Kvinna?
Man?
Fuck of!

Jag är fri.