Här kommer en liten förhandstitt på vad man kan vänta sig på Wendelsberg i maj:
Det var en gång två bananer som skulle gå på promenad. Det var en grön och en gul. Då sprang den gröna i förväg och gömde sig bakom en buske och när den gula kom gående hoppade den gröna fram och skrek BU!Då sa den gula: fan vad du är omogen.
Eller den här: Det var två tomater som skulle gå över en väg. Så kom en bil och körde över…
ja, den har ni hört men. Det var en clown som skulle gå in i manegen men han va så jäkla tråkig så han blev överkörd av två elefanter på vägen. Då sa publiken: Oj, vilken tur!
Eller det var en gång en häst och den var på ängen eller två bagare och en smet eller brevbäraren som stod på sin post eller två myror och en stack.
Vet ni, när jag blundar ser jag en scen, en publik och en spotlight som lyser som solen.
Men hemma så ser jag en obäddad säng, och att färgen har flagnat från stolen.
När jag kommer hit klockan fem varje dag ser jag glada små barn i publiken
men i spegeln så ser jag en nergången clown som är trasig och vriden och sviken.
Vad lever jag för? Vad lever jag för?
Vad är det som gör att min clown inte dör. Jag är urusel på clownkomiken. Jag gömmer mig bakom min sminkade mask, men blir rädd när jag ser mig i spegeln, en clowns första regel: va rolig och glad men jag håller mig aldrig till regeln. Jag kan inte sluta, vad är det för fel, min mask sitter fast i min hud. Jag har tvingat mig själv att bära min näsa och min fruktansvärt fåniga skrud. Vad lever jag för? Vad lever jag för? Vad är det som gör att min clown inte dör? I hjärtat är clownförbud. Men jag drömmer om dagen då ni ska få se, att jag och min clown blir tillfreds, Och i hela mig, i min sminkade själ fick ni se att gapskrattet spreds. Jag är rädd, det är sant, för ert skratt, är jag rädd. För den tystnad som hörs genom bruset när jag drar mina skämt eller dansar omkring, för det viskade, kritiska suset! Vad lever jag för? Ja, förlåt om jag stör? Jag vill vara en vacker aktör som berör.
Jag vill lysa i strålkastarljuset. Jag vill lysa i strålkastarljuset
1 kommentar:
Vilket underbart inlägg. Jag läste det på mitt vis, och då blev det väldigt rytmiskt och skönt.
Började bra med alla historier man hört, men sen fortsatte det med en så sorglig och ändå vacker bild av clowneriet.
Fantastiskt fin bild med!
Skicka en kommentar