Försökte låta som du för att få höra din röst

Kylan när du inte ringde skrämde mig.
Kylan när du. När du ringde var det inget särskilt.
Att bry sig om. Haka upp sig på. Upp sig på.
Tömd var jag. Längtan i händerna och ögonen: Kom. Kom och rädda mig.
Jag spelade in mig själv. Försökte låta som du för att få höra din röst.
Dina trötta ögon. Jag ville ha dina fötter mot mina. Dina knän och händer och mage och lår.
Jag ville ha din röst och dina händer. Dina ögon. Dina ögon. Dina jävla. Din skäggstubb.
Din morgonvarma hud innan solen gått upp över Gårdsten och helvetesvagnarna.
Gnisslande tidigt. Väckande varje bakfull jävel. Varje kär.
Varje nypiiiip som tillslut i tacksamhet fallit i sömn.
Helvetesvagnarna och du och din hud dina händer dina ögon het som.
Het som. Elden. Som morgonen. Som morgonen. Som solen som helvetesvagnarna som slet upp oss ur sängen och ut i stan och ner på stan och åt skilda håll.
Höll du mig kvar.

Ringde du. Förföljde dig i tusen dar. Miljoner dagar.
Händerna gick sönder. Fötterna mot asfalten. Jag sjöng utanför ditt fönster. Som jävla romeo. Som romeo. Som julia. Som Romeo.
Jag tog dig. Lade dig mellan mina. Mellan mina. Händer. Fötter ögon knäskålar.
Mellan mina jävla knäskålar. I mina ögon. I min famn.

Ögonen på telefonen. Du betydde ingenting.
Men ingen lust att sluta tänka på dig.
Du fyller mig. Åtminstone med något.
Ingenting fanns kvar. Allting finns.