Lägesrapport:

Onsadag kväll:
Svens ögon brinner.
I mellanrummen, i tystnaden, hör jag hans andetag.
Han sitter bakåtlutad i de röda fotöljerna på första raden.
Han talar om konsten och teatern och om magin.
Han talar med oss som arbetskamrater.
Alla blir lugna av hans röst.

Torsdag kväll:
I rad efter rad sitter de jag älskar.
Några gråter, andra skattar,
några blundar, några tänker på något annat.
På scenen ser man allt. Hör allt.
Kroppen är en resonanslåda där allting ekar, ringer, ryter.
Skakar av deras ögon, andetag, hostningar, påsprassel.

Fredag kväll:
Jag drunknar.
Ser mig om. I slottskogen börjar det skymma.
Han pratar hest och vant. Böjer bakåt kroppen i en Matrixställning.
Handen på magen. Skrattar. Cigg i handen, cider i den andra.
Snart ser jag dom inte längre. Solen har gått ner.

Park Lane. 120 kr. Stämpel. In.
Här får du välja mellan schlager eller ett ohörbart dunk.
På bardisken står tre manliga män i kortkort kilt, solglasögon och läderspännen.
Jag såg Rickard Wolff gå in i VIP båset.
Tre transor juckar runt mig på schlagerdansgolvet. Sebastian tappar sin garderobbricka.
Kaos och skoskav. Åker hem.