Så Håkan Hellströms deppmusik läker alla sår
och när alla går ut ikväll sitter jag hemma och ser ut på stjärnhimlen och pratar med Ingmar. Han vet precis vad jag snackar om.
Han sitter i hörnet. Under anslagstavlan, i min gröna fotölj och äter bruna bönon med sås och fläsk.
Han skrattar och gluffsar så att såsen rinner ner för hakan.
Torkar sig med en servett och ler med bönor mellan tänkerna.
Jag ligger med täcket uppdraget över näsan och skrynkliga lakan.
Orkar inte räta ut skrynklorna. Orkar inte ta bort knäckebrödssmulet.
Orkar inte släcka lampan.
Så Ingmar vifftar med gaffeln och utropar att
"Det här med livet, är ett jävla helvete."
Sen tystnar han och ser ut genom fönstret.
"Ska jag diska?"
Han har ätit färdigt och ställer ifrån sig tallriken.
"Nä."
Sen blir vi tysta igen. Han kryper upp hos mig.
"Vad saknar du?" frågar han
"Ingenting" svarar jag "Jag saknar ingenting."
1 kommentar:
Intressant text med en fet Laika.
Skicka en kommentar