Vaknar vid fyra av hans ögonfransar mot min kind.
Jag blir väldigt förvånad över alltihopa.
Jag har aldrig varit bra på knopar, men jag är en jävel på att slå knut på mig själv.
Det är som om jag stod på huvudet i en rymdfarkost som flög med ljusets hastighet
rakt in i magen.
Hela världen ser annorlunda ut. Jag spelar in en film i ett stökigt rum.
Spelar en pjäs på ett stökigt golv. Min värld är smuts och stök. Oreda och trassel.
Jag kan inte se mina tankar. Inte höra mina drömmar.
Dom dränks i popmusik och ett hav av bollar i luften.
Allt gör ont och allt är salt i såren.
River naglarna genom jorden. Försöker skapa ordning
det blir bara kaos.
Livet är trasigt
kärleken är körd
men du är rätt okej för att vara människa
1 kommentar:
Allt trassel finns till för att lösas.
Skicka en kommentar