Man måste ta sig vidare och spöken i all ära men är det inte så att spöken är sånna som fastnat: Vill inte försvinna, kan inte stanna.
Vi vill så gärna hjälpa dom att komma tillbaka. För dom var underbara och fantastiska och rev upp helvete och himmel och byggde ett liseberg i dig.
Kampen är omöjlig. Ett spöke är ett spöke och man kan inte väcka de döda.
Men vi kämpar så in i helvete för den där spökjäveln så att vi förvandlas själva tillslut.
Blir genomskinliga, rädda, längtande efter något som passerat.
Vill inte försvinna, kan inte stanna.
Man måste ta sig vidare.
Plöja fram genom livet som genom en tät regnskog.
Man får stanna och vila,
man får gå långsamt eller snabbt,
men går man i cirklar är man körd.
Och, kära spöke, djävul och trollkonstnär, jag är trött på att gå i cirklar.
Nu får det vara nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar