Helg

Tar ett andetag. Vågar mig in i den här dagen också. Och nästa och nästa.

Lördag:
Tar mig ut på stan till vänner och grill på en gård i masthugget.
Sojakorv, brieost, bröd, marshmallows, lax och vin.
Efter två glas inser jag att jag känner igen mig.
Det är här han bor.
Det är gården som varit så förbjuden och långt borta att jag glömt att han fanns här.
Jag skiter i honom nu. Det fick ju vara nog sa jag. Och så får det vara.
Jag dricker mitt vin och tuggar mina marshmallows.
Tuggar bort gamla drömmar.

Så blir det Nef och dans och trösta en ensam gråtande punkbrud från Australien
och klättra över stängsel för att visa att man är man och se soluppgången över stan vid fyratiden.
Det är ett under att man faktiskt kan hålla reda på sig en sån här kväll.

Somnar hos Frida. När hon sover i morgonljuset är hon det vackraste som finns.
Hon borde få sova mera.
Min rygg bränner mot lakanen.
Jag är en indian. Solen sparades i min hud.
Axlarna skaver under täcket.

Söndag:

Så håller vi morgonen mellan oss.

Första repetitionen av Scapegoat.
Trevande till en början. Rädd för att ta plats. Bli boss.
Bestämmer mig och mjukt kommer vi igång.
Jag kommer ihåg varför jag älskar teater.
Mina skådespelare tar hand om mig och varandra.
Jag försöker ta han om dom.
Känns som om jag satt eld på en stubin
Snart säger det pang

Det kommer bli bra.


Det kommer bli bra