Stressen äter upp våren. Våren smeker stressen och färgar den vanilj.
Nu slår björken ut, äppelträden är gröna, blommorna på plommonträden sprider sina blad över marken. Mitt i alltihopa står vi.
Glass och vanilj.
Jag vill dansa och skratta och kramas
men man känner sig lätt så fånig
om man kramas när det inte finns nån att krama
?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar