gammalt

Bergman och jag



Bergman klär på sig mig
drar mig över sig som ett skal
klipper hål i min rygg
för vingarna
trär i sina fingrar
i mina fingrar
andras genom mina lungor
känner hur blodet äntligen pulserar igen
genom mig
brusar
genom mig

1 kommentar:

Anonym sa...

det är så himla mycket som är fint av det du skriver. fortsätt!