gammalt

Bästisar

Ell räddar mig alltid. Är inte det märkligt!?
Så underbart att ha någon som fångar upp en
när man råkar snubbla över trottoarkanterna.
När ångesten kommer krypande
viskar hon
att det blir bra
att det kommer bli bra

bätte än så
blir det inte

Inga kommentarer: