gammalt

Spökenas nya år

Carl-Einar sjunger om kraften och vingarna och drömmarna.
Kommer ihåg varför jag älskade honom.
Bravo Calle! Äntligen!

Rocky sätter ord på det
Precis som förra året.
Jag biter i örngottet och blundar och gömmer mig.
Jag vet att han kommer att vinna.
Han gör alltid det.
Varje gång jag ser filmen.
Men kanske inte den här gången
kanske.

Sven sitter vid sängkanten och gråter.

Ingmar har lagt sig att sova bredvid duvorna i Brunnsparken.

Allan spelar allan

Astrid berättar sina sagor
om och om igen.

Stephen ligger vaken
med monster under sängen

Elvis kommer på att han glömt
vem han älskade

Monica ler
med halvslutna ögon

Liza sjunger
New York

New York

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är Narcissus.

Tror nästan att allt du skriver handlar om mig.

Anonym sa...

That was not me!

/M