Han sitter på taket och ser glad ut. Baskern på sned. Han sjunger barnsånger och klappar händerna. Jag vinkar till honom genom fönstret. Han räcker ut tungan och skuttar över till ett annat tak. Börjar diskutera med fåglarna.
Han gestikulerar villt omkring sig. Det ser ut som om fåglarna förstår.
De nickar och kraxar och burrar upp sina vingar på ett förstående vis.
Han lutar sig bakåt. Ser nöjd ut.
Kära Bergman,
min kraft är ett glödande sandkorn
och min kärlek är ett skrik.
Kära Bergman,
du sitter som en skyddsängel på mitt tak.
Natthimlen är här
och hösten.
Kommer du ihåg den där leken
"Kom under hökens alla vingar"?
Tar du mig under dina vingar
nu när hösten är här?
Jag vill ha nån som sjunger för mig.
Nån som lägger handen mot min panna
och säger
att det är bra nu.
Nån som ger mig
sin morgon
Kära Bergman,
ge mig lite mod
och kraft och eld.
Ta mig under dina vingar
nu när hösten är här
2 kommentarer:
Vi lever ju i ett tämligen fritt land och jag respekterar att du kan fördra B. och se något hos honom som inte jag kan se. Men min syn är ju inte heller vad den varit.
Glömde säga att jag gillar din dikt. Kände igen litet Åkerström:
Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra
Genom frostigt glas syns solen som en huldra...
Skicka en kommentar